Etiketter

,

Helena Henschens debutroman I skuggan av ett brott från 2004 har hållit för många bokprat och håller än. Det är en fascinerande och tragisk historia, hämtad ur verkliga livet och med alla verklighetens mest dramatiska ingredienser: mord och passion, svek, sinnessjukdom, makt och väl dolda hemligheter. Huvudpersonerna hör till författarens närmaste släkt, och för att skriva romanen använde hon sig av offentliga dokument och privata brev och emellanåt av sin egen fantasi. Samma teknik använder Henschen i sin andra roman, som även den är  en släkthistoria.

I Hon älskade är det författarens farmor som står i centrum. Signe Henschen föddes som äldsta dotter till bankmannen och senare konstmecenaten Ernest Thiel, grundare av Thielska galleriet i Stockholm. Även Signe Henschens liv innehöll dramatik, och det utspelade sig bland tidens inflytelserika kulturpersonligheter och vetenskapsmän. Ellen Key, Amelie Posse och Verner von Heidenstam hörde till umgängeskretsen, Karl Otto Bonnier var Signes svåger och den berömde hjärnforskaren Salomon Eberhard Henschen hennes svärfar. Signes man Folke Henshen var professor i anatomisk patologi.

När Signe var tolv år orsakade hennes far skandal i societeten och sorg bland de närmaste genom att lämna familjen för en annan kvinna. Samtidigt gav han upp sin karriär inom bankväsendet och började samla konst. Signes eget liv omfattade två åktenskap, sex barn och ett livslångt förhållande med en gift man, den tyske hjärnforskaren Oskar Vogt. Signe var en kvinna som följde sitt hjärta, och ofta gick hon på tvärs mot omgivningen. Hon var också engagerad i samtiden, bland annat i den svenska motståndsrörelsen under andra världskriget.

I romanen blir Signe och de andra människorna levande, likaså miljöerna, d v s för det mesta, för det finns passager som hänger upp sig – när ord som läggs i munnen på romanfigurerna känns just väldigt ditlagda, och det förekommer också en otydlighet om vad som är fakta och vad som är fiktion. Och visst – genren är problematisk, inte minst moraliskt. För vem har rätt att lägga vad i vems mun? Inte desto mindre har Helena Henschen skrivit en roman som det lyser om.

Annonser