Etiketter

,

Halva solen av Aris Fioretos är en bok om en far, närmare bestämt författarens egen far, som nyligen gått bort. I bokens början tar sonen emot dödsbudet sittande på ett kafé i utlandet. Sedan följer berättelsen en omvänd kronologi, bakåt genom faderns liv till dess att han ännu inte är en far.

Skildringen är kärleksfull, sinnlig, humoristisk utan att fadern framstår som felfri. Snarare är det en hel människa man får syn på, med goda såväl som dåliga sidor. Pappan föddes i Grekland, men tvingades fly sedan han hissat sin svarta anarkistskjorta i en flaggstång. Han studerade medicin och blev läkare i Wien, där han också träffade sin österrikiska hustru. Så drabbades han av tbc och fick vård i Sverige, där familjen slog sig ner.

Skildringen består av ögonblicksbilder – scener från olika tidpunkter, lika slumpmässigt sammanfogade som livet självt. Vi möter huvudpersonen i vuxenlivet, med fyra barn och hustru och ständiga förflyttningar, vi får se honom som tonåring då han drabbas av en traumatisk händelse som ger ekon under resten av livet, och i barndomen. Fram träder en bild av en rastlös människa, ständigt på väg, ständigt med nya planer, en patriarkat, som ofta tar sig friheten att bestämma för andras räkning, men också en mycket kärleksfull pappa och make och en lojal vän. Det är en berättelse fylld med kroppslighet – av dofter och synintryck från barndomens Grekland, och av sonens minnen av värmen från pappans kropp.

Boken är en personlig betraktelse, men samtidigt en mer allmängiltig beskrivning av faderskap. Det är också en berättelse om ett vanligt öde i efterkrigstiden Europas, om ett emigrantöde.

Ursprungligen intalad av mig för Skånes taltidning, juni 2012

Annonser