Tiden är det konstigaste som finns. Att de två första decennierna i en människas liv kan kännas som en evighet medan de nästföljande går så mycket fortare, till exempel.  Att ha barn är bland mycket annat att få uppleva alltings kretsgång. För varje barn upprepas utvecklingens olika faser, samtidigt som föräldrarnas egen barndom och ungdom ständigt gör sig påmind. Hos oss har vi kommit fram till studenten och tidens snabba gång överraskar igen – det var väl nyss han föddes? Och nyss jag själv tog studenten? Båda händelserna är inristade med skärpa i mitt minne, så hur kan det vara så länge sedan?

Floroj kaj arbo_500

Jag har inte lärt mig förstå tiden, men några saker förstår jag ändå nu som jag inte förstod för tjugo eller trettio år sedan. Om det varit möjligt hade jag velat skicka hälsningar till den jag var då, från min erfarenhet nu. Om ålder, till exempel. Om att det inte är förfärligt varken att bli 30 eller 40, och nog inte heller 50, om att man förblir den man alltid varit innerst inne, samtidigt som man möjligen blir lite klokare, trots allt. Dessutom blir man skickligare  på diverse saker (som man övat på),  vilket ger en känsla av mening. Och att alternativet till att bli äldre är så mycket sämre, det vet jag, för jag har varit där och känt döden flämta mig i nacken. Efter en sådan upplevelse går det inte att ha åldersnojor.

Vi lever i en rastlös tid, en tid och en värld full av möjligheter (i alla fall i teorin), och där vi ständigt förväntas göra val (förstås alltid de bästa valen), där inget är självklart och där vi ständigt måste skapa våra liv och oss själva. Inte minst får man ibland intrycket att livet och dess gång verkligen går att kontrollera, och att allt som blottlägger denna illusion är en skymf, något som inte passar in. Som slumpens betydelse för händelsernas gång. Som kropp, sjukdom och död. Allt sådant som bara är.

Om tanken på det egna livets ändlighet kan förefalla svår, så erbjuder det stora livets kretslopp tröst: allt börjar om, igen och igen och igen. Våren kommer alltid tillbaka, och sommaren, hösten och julen, och det kommer ständigt att födas nya barn som efter nitton år rusar ut som studenter och sjunger om den ljusnande framtid, och som låter oss andra ta del av deras förhöjda livskänsla. Livet är en loop.

 

 

Annonser