Jag hör till dem som alltid ser fram emot det magiska klockslaget i oktober varje år när årets nobelpristagare i litteratur tillkännages. Blir det en känd eller en okänd författare? Kvinna eller man? Och från vilken världsdel? Vissa författare blir nya vänner medan andra går mer obemärkt förbi. Ett rättvist pris kan Nobelpriset aldrig bli men dess betydelse för att lyfta fram den goda litteraturen och sätta fokus på enskilda författarskap är ovedersägligt. Här är tre böcker som hör till mina egna Nobelfavoriter.

 250px-Nobel2008Literature_news_conference1

Gräset sjunger av Doris Lessing

När Doris Lessings debutroman gavs ut 1950 blev den förbjuden i Rhodesia och Lessing förbjöds att besöka såväl Rhodesia som Sydafrika. Det är en fantastisk roman, en förtätad psykologisk berättelse om överordning och underordning, om erotik, rasmotsättningar och tabun. Människorna och miljöerna går under huden på läsaren – såväl den outhärdliga hettan som tristessen, frustrationen, hatet. Och den innehåller ett mord, som redovisas först. Vem som begått mordet råder det ingen tvekan om, utan det är de bakomliggande motiven som blir föremål för resten av berättelsen.

Trollkarlen från Lublin av Isaac Bashevis Singer

Isaac Bashevis Singer har sagt att ”de två saker som förblir mest oumbärliga för vår tillvaro på denna jord är sexualiteten och tron på Gud”, en utsaga som gestaltas i romanen. Berättelsen utspelar sig i 1800-talets Polen och huvudperson är den genialiske, oemotståndlige men svekfulle magikern, lindansaren och hypnotisören Jasja Mazur. Han förför inte bara sina åskådare utan även en rad kvinnor – samtidigt. Egentligen är han en skitstövel, men som läsare kan man inte låta bli att tycka om honom. Framställningen är livfull och mustig i Caj Lundgrens njutbara översättning.

.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn

En del litteratur är i högre grad än annan en del av sin tid och sitt samhälle, och långnovellen En dag i Ivan Denisovitjs liv är ett sådant verk. När den gavs ut i Sovjetunionen 1962 (i en tidskrift) under Chrustjovs töväder var den en sensation, och det berättas om hur människor stod och läste över axeln på varandra på kaféer och i tunnelbanan. Den oskyldigt dömde lägerfången Ivan (Sjuchov) vaknar sjuk den här dagen, men han kan inte bli sjukskriven eftersom kvoten sjukskrivna för dagen redan är uppfylld. Berättelsen rör sig kring de tusen och en detaljer som dagen i fånglägret består av – kring  arbetsuppgifterna men också  kylan och hungern, den mänskliga interaktionen – om finter för att få lite extra mat, om rivalitet men också solidaritet. Livet är hårt på den sibiriska stäppen och straffen är långa, men detta är ändå ingen mörk historia. Och i slutet av dagen somnar Ivan Denisovitj Sjuchov efter en nästan lycklig dag.

Även publicerad på Malmö stadsbiblioteks hemsida

Annonser