Etiketter

, ,

I slutet av 80-talet hörde jag en gång den ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko deklamera sin  dikt ”Babij Jar” på Skissernas museum i Lund. Omväxlande med författarens typiskt ryska sätt att deklamera poesi läste skådespelaren Peter Stormare den svenska översättningen med stor dramatisk inlevelse. Samma dikt speglad i två temperament. Stämningen i lokalen kunde man nästan ta på.

Babij Jar är en ravin utanför Kiev, där 33 000 judar mördades i september 1941, men det är också ett annat Auschwitz, i bemärkelsen en plats som blivit en symbol för judeutrotningen under andra världskriget. I Katja Petrowskajas debutbok Esther kanske spelar det en viktig roll, om än som en berättelse bland andra.

Petrowskaja är född och uppvuxen i Kiev men bor sedan 15 år i Tyskland, och boken har hon skrivit på tyska. Den är ett försök att berätta släktens judiska 1900-talshistoria – från Polen, Ukraina, Ryssland och Tyskland. Här återfinns författarens mormor och mormorns syster, morfadern, mostern, farmodern och mormors far och halvbror och diverse mer avlägsna släktingar. Inte minst är detta en berättelse om farfars mor som kanske hette Esther och som blev skjuten av en tysk soldat, kanske när hon frågade efter vägen till Babij Jar.

Boken börjar på Berlins nya centralstation, byggd i tomrummet som de allierades bomber åsamkade. Katja Petrowskaja reser i släktingarnas spår, men hon berättar också vad hon hört och läst. Berättelsen snirklar sig, Petrowskaja skriver associativt och ibland poetiskt, ibland reflekterande men ibland helt dokumentärt. Det är en ofullständig och fragmentarisk släkthistoria, dramatisk, precis som judarnas 1900-talshistoria i Europa är. Det är unika, men samtidigt typiska öden.

Petrowskaja_Katja_1

En röd tråd på mammans sida är undervisning av döva judiska barn, ett yrke som gick i arv i många generationer. Men här finns också gåtor. Vem var egentligen pappans farbror Judas Stern, som arkebuserades anklagad för mordförsök på en tysk diplomat i Moskva 1932? Och varför dröjde det 40 år innan morfadern kom hem från kriget? Och så alla dessa ”kanske”. Kanske räddades fadern till livet av en fikus som togs bort från vagnen när familjen evakuerades från Kiev. Men kanske fanns där aldrig någon fikus, kanske är det bara en familjelegend.

Vissa delar av boken är nästan outhärdliga att läsa, som den detaljerade beskrivningen av massakern vid Babij Jar. Andra delar tangerar i sin tragik det dråpliga – som historien om gatstenarna i den polska staden Kalisz, gatstenar som gjorts av gamla judiska gravstenar och som vid en gatureparation i sen tid delvis hamnade med den hebreiska skriften uppåt, som en påminnelse om vad som inte kan suddas bort ur historien.

Esther kanske av Katja Petrowskaja
Övers: Aimée Delblanc
Norstedts

Annonser