Etiketter

,

Joyce Carol Oates böcker är alltid drabbande på det där obehagliga sättet – för att hon är så klarsynt när hon rör sig i människans inre, bland våra drifter och våra bevekelsegrunder. Man blir inte speciellt glad och man känner sig inte fylld av tro på människosläktet efter läsningen. Ändå dras man med, i det här fallet dras man med ända ner i de mörka vattenmassor som tar livet av bokens unga huvudperson.

mörktvatten

Kelly Kelleher är 28 år, har skrivit en uppsats på universitetet om den berömde senatorn och arbetar nu som journalist. På en fjärde julifest ute på en ö hos en väninna har hon träffat senatorn i verkliga livet, och den ömsesidiga attraktionen är omedelbar. Hon får en chans, en fråga om att följa med till hans hotell på fastlandet efter festen, och hon vet att om hon försitter den så kommer den inte igen. Senatorn är alkoholpåverkad när de lämnar ön och han förlorar kontrollen över bilen som hamnar i vattnet. Själv tar han sig ut men lämnar Kelly att dö.

Det hela är förstås en återberättelse av skandalen från 1969, där senatorn var Edward Kennedy.

Joyce Carol Oates ger röst åt offret, den anonyma som blev en fotnot i amerikansk historia och troligen bidrog till att den yngste Kennedy-brodern aldrig blev presidentkandidat. När döden närmar sig i den vattenfyllda bilen rullar Kellys hela liv upp för henne – barndomen, föräldrarna, ungdomen, väninnorna och pojkvännerna. Vem har hon varit, hur hamnade hon här, och är hon inte alldeles för ung för att dö?

Berättelsen rör sig fram och tillbaka men cirklar runt samma punkt, bortom vilken det inte finns någon återvändo. Det är mycket suggestivt och mycket klaustrofobiskt. En kort men tät roman om maktspel i politik och erotik, med en udd riktad mot den amerikanska självbilden.

Mörkt vatten av Joyce Carol Oates
Originalets titel: Black water
Övers: Kerstin Gustafsson
Albert Bonniers förlag

Annonser