Etiketter

, , ,

Det finns människor som tror att skillnaden mellan fakta och fiktion alltid är uppenbar och avsevärd. Att fakta aldrig kan ljuga och att det fabulerade inte kan ligga närmast sanningen. ”Jag vill inte ha något påhittat trams”, sa någon som aldrig läste romaner.

 

Allt skönlitterärt skrivande är  i någon mening självbiografiskt, förstås inte i detaljer, men i de stora linjerna, för det sedda och det förstådda är det enda man kan återge. Och det som intresserar oss människor mest handlar väl just om det mänskliga, om det så är varelser på en fiktiv planet.  Ändå är intresset för ”sanna berättelser”, ”verkliga händelser” konstant, och jag försöker förstå varför, men anar att det handlar om det där med ”inget påhittat trams”, det som på något vis förmodas vara mer sant.

skrivande

Inte sällan säger människor att skönlitteratur har fått dem att förstå något, öppnat ögonen på dem och förändrat deras liv. Man ser något, identifierar sig eller anar mönster i något som känns som ett kaos utanför bokens pärmar. Den sortens sanning.

En biografi – vare sig den är en självbiografi eller skriven av någon annan än den den handlar om – kan förstås på samma sätt vara en ögonöppnare, och kanske är det påstått sanna lättare att ta till sig, för att det är lättare att spegla sig i en människa av kött och blod, någon som har ett namn och som man i någon mening tycker sig känna? Och då blir det förstås viktigt – för läsare och för medier – vad Zlatan har sagt och inte sagt, och vad Ingmar Bergman förbigick med tystnad.

På senare år har den biografiska romanen blivit en genre som exploderat, inte minst den självbiografiska romanen, autofiktionen. Ofta blir det lysande litteratur, som Kerstin Ekmans Final i skojarbranschen, Karl Ove Knausgårds Min kamp, eller Linn Ullmanns De oroliga, men det kräver läsare med öppet sinne, som inte läser en roman som en bokstavlig återgivning av verkligheten.

Behovet att läsa om andra människors liv är en sak, men behovet att berätta sitt eget är också grundläggande, inte minst när det närmar sig slutet, berättade en gång en kvinna som jobbade på ett hospice. Och hur många skrivarkurser finns det inte, där människor skriver fram sitt liv, försöker greppa det, skriva det som en god historia, rannsaka sig eller hålla kvar någon eller något man älskat. Leva efter Kierkegaards ord att livet visserligen måste levas framlänges men bara kan förstås baklänges. Och i detta är det nog ingen skillnad alls mellan en etablerad författare och en opublicerad.

De mest läsvärda biografierna är de som inte väjer för det fula och ofullkomliga, de som åtminstone känns väldigt ärliga och gärna, om det handlar om kända personer, tillför något nytt till förståelsen av den det handlar om.

 

Här några personliga favoriter inom de olika biografiska genrerna:

Ett annat liv av Per Olov Enquist (2008). Enquist har skrivit och gett ut denna sin självbiografi som en roman. Mycket öppet och uppriktigt skriver han om sig själv och sina tillkortakommanden, inte minst om sitt alkoholmissbruk.

Denna dagen, ett liv : en biografi över Astrid Lindgren  av Jens Andersen (2014). Här träder Astrid Lindgren fram i helfigur, som samhällsengagerad i sin tid, och som en människa vars författarskap kanske aldrig hade blivit som det blev om hon inte varit tvungen att som ogift mor lämna bort den nyfödde sonen Lasse.

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg (2012). Trots att Rosenberg gav ut denna bok om sin far som en biografi, och påpekade att den strävade efter så stor överensstämmelse med verkligheten som möjligt, vann den Augustpriset i den skönlitterära klassen. En oerhört stark berättelse om ett öde i kölvattnet av Förintelsen.

Medan jag var ung : egohistoria från 1900-talet av Yvonne Hirdman (2015). Hirdmans liv blir i denna ärliga och hoppingivande självbiografi en illustration till den genusteori hon som historieprofessor lanserat i Sverige. Oavsett självtvivel och motiga fördomar i omgivningen tar hon sig fram, ibland till sin egen förvåning.

Sonja : En bok om Lev Tolstojs hustru av Anne Edwards (1984). En bok om makarna Tolstoj och deras liv, skriven ur Sonja Tolstajas perspektiv, där den store Lev Tolstoj framstår i ett mindre smickrande ljus.

Tills vingen brister av Yrsa Stenius (2002). En hudnära biografi över den svenske operatenoren Jussi Björling, som skiljer sig från andra biografier om honom. Författaren skriver också in sig själv och sitt intresse för Björlings sång i boken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser